Organisationen maskin eller självutvecklande system

Att se på organisationen som en maskin innebär också att den måste repareras kontinuerligt för att inte sluta fungera och att den kan inte reparera eller utveckla sig själv, utan det är uppifrån och utifrån åtgärder behöver sättas in (Capra 2002). Capra menar att i dagens värld med snabbt föränderliga förutsättningar kan en organisation som leds genom mekanistiskt tänkande inte hinna följa omvärldens förändringshastighet då det är stelt och byråkratiskt jämfört med den organisation där medarbetarna kan reagera direkt på omgivningens signaler. Om man överger detta mekanistiska grundantagande om organisationen som maskin och ser den som ett komplext system blir den stora skillnaden att det komplexa systemet kan skapa och återskapa sig själv. Det innebär exempelvis att en arbetsgrupp på samma gång som den är beroende av den organisation den tillhör också måste få vara oberoende för att kunna leva och förändras. Förändringar drivs av att den kontinuerligt interagerar med den omvärld den har en kontaktyta mot.

/…/

Det handlar således om ett skift i fokus från att forcera in kunskap utifråntill att skapa förutsättningar för ett samspel inom organisationen som föder kunskap ur systemet självt såsom ett komplext system kan. Marion (1999) diskuterar exempelvis kompetensen i en organisation och under vilka villkor generalist- respektive specialistkompetens är fördelaktiga att ha. Ju mer osäker omgivningen är desto bättre klarar sig en generalistorganisation i jämförelse mot specialistorganisationen.

 

(Källa: Jagutveckling och arbetsorganisationen, Susanna Göransson, 2007)