Arbetets nya former – Sverige går före

Dessa arbeten präglas av att de utförs vid alla möjliga tidpunkter, inte är låsta till en viss plats, en frånvaro av en detaljerad arbetsordning som manualer, givna arbetsuppgifter, preciserade resultat eller fastställda mål. Det finns alltså ingen direkt vägledning kring vad eller hur något ska göras. Titlar eller befattningar har också mindre betydelse och ibland finns inte ens en tydlig chef (Shamir, 1998). Frånvaron av så kallade systemproducerande aktiviteter som regelbundet deltagande i protokollförda möten och kommittéer, författande och läsande av mer eller mindre regelbundna skrivelser eller regelbundna kafferaster. Dessa arbeten präglas mer av målmedvetenhet med ständiga krav på initiativ och ett ökat krav på ansvar. Man ska initiera, planera, strukturera och disciplinera arbetet själv. Med frånvaron av ett yttre regelverk ökar kraven på självpåtagen reglering (Allvin et al., 1998). Detta betyder dock inte att individen är fri att göra som hon vill utan hennes situation kan mer beskrivas som frikopplad.

 

Att Sverige har en relativt stor utbredning av denna typ av yrken visar undersökningen ”Third European Survey on Working Conditions” publicerad av ”the European Agency for Safety and Health at Work” (Huzzard, 2003 sid. 62). Av 15 EU länder hade Sverige högst andel (79 %) som är beroende av direkt krav från andra människor såsom kunder (istället för ledningen). Sverige hade också den lägsta (12 %) andelen arbetare vars arbetstakt var beroende av automatiserade maskiner, alltså bestämt av ledningen. Sverige har alltså en stor del yrken som kan beskrivas som autonoma. (Huzzard, 2003)

 

Källa: Det moderna arbetslivets krav ur ett vuxenutvecklingspsykologiskt perpsektiv, Håkan Andersson, Sthlm Universitet 2006