Vill du imponera på omgivningen ska du vara allmänbildad, duktig på arbetet, en engagerad förälder och ha ett stabilt äktenskap.

 

 

- Drömmen är att vara en ”übermänniska” som lyckas på alla livets områden, säger Marie Söderqvist Tralau, på kommunikationsbyrån United Minds.
För andra året har United Minds undersökt vad som ger status i Sverige, USA och Ryssland. Cirka 1.000 personer i varje land har svarat på en internetenkät via konsumentwebbplatsen Cint, som samlat in materialet. Svenskarna sticker ut på flera sätt gentemot ryssarna och amerikanerna. I Sverige ger allmänbildning högst status. I Ryssland hamnar allmänbildning på fjärde plats som statusmarkör, i USA på femte plats.
- Svenskar är uppenbart ett folk som imponeras när man vinner TP (Trivial Pursuit), säger Marie Söderqvist Tralau.
Folklivsforskaren Åke Daun förklarar svenskarnas vördnad för allmänbildning med den långa folkbildningstraditionen.
- Folkhögskolorna och studiecirklarna som finns i Sverige är ganska unika. I USA är det väldigt lite bokläsande i de breda lagren. Ryssland är ett gammalt kulturland men med den nya kapitalismen har det blivit allt viktigare att tjäna pengar, säger han. Sverige skiljer även ut sig genom att många av de tillfrågade anser att det ger status att kunna bestämma över sin arbetstid och att kunna vara ledig under en längre sammanhängande period.
- Svenskarna älskar ledigheter, när det upptäcks ”klämdagar” blir det stor uppmärksamhet och vi har lång semester jämfört med USA och Ryssland, säger Åke Daun.

 

 

Även om ledigheterna är uppskattade i Sverige så ogillar inte svenskarna att arbeta.
- Svenskarna tilltalas av arbetsplatsens gemenskap. Och man önskar flexibilitet, man vill inte styras i detalj, säger Åke Daun.
Marie Söderqvist Tralau anser att svenskarnas höga skattning av ledigheter och självständighet på jobbet beror på att landet är det mest ”postmoderna” av de tre.
- I Ryssland är det pengar och prylar som gäller. Det är mindre av det i Sverige. USA hamnar någonstans mitt emellan, säger hon.

Marie Söderqvist Tralau menar att det har skett en förändring i Sverige där pengar inte längre är så viktigt som statusmarkör.
- Det var lättare förr. Då kunde man uppnå status med prylar. Nu är det mer svårfångade saker som att man ska vara en supermänniska på jobbet och i hemmet och familjen, säger hon.
Att bry sig om miljön ger mer status i Sverige än i USA och Ryssland. Att köpa ekologiska varor är på 30:e plats på den svenska statuslistan, mot 70:e plats i Ryssland och 79:e i USA.
- Det räcker inte med att köpa en jättevräkig BMW. Köper man en ny dyr miljöbil i stället visar man att man både har pengar och koll på läget, säger Marie Söderqvist Tralau.

 

 

(Källa: DN 071210)

Att se på organisationen som en maskin innebär också att den måste repareras kontinuerligt för att inte sluta fungera och att den kan inte reparera eller utveckla sig själv, utan det är uppifrån och utifrån åtgärder behöver sättas in (Capra 2002). Capra menar att i dagens värld med snabbt föränderliga förutsättningar kan en organisation som leds genom mekanistiskt tänkande inte hinna följa omvärldens förändringshastighet då det är stelt och byråkratiskt jämfört med den organisation där medarbetarna kan reagera direkt på omgivningens signaler. Om man överger detta mekanistiska grundantagande om organisationen som maskin och ser den som ett komplext system blir den stora skillnaden att det komplexa systemet kan skapa och återskapa sig själv. Det innebär exempelvis att en arbetsgrupp på samma gång som den är beroende av den organisation den tillhör också måste få vara oberoende för att kunna leva och förändras. Förändringar drivs av att den kontinuerligt interagerar med den omvärld den har en kontaktyta mot.

/…/

Det handlar således om ett skift i fokus från att forcera in kunskap utifråntill att skapa förutsättningar för ett samspel inom organisationen som föder kunskap ur systemet självt såsom ett komplext system kan. Marion (1999) diskuterar exempelvis kompetensen i en organisation och under vilka villkor generalist- respektive specialistkompetens är fördelaktiga att ha. Ju mer osäker omgivningen är desto bättre klarar sig en generalistorganisation i jämförelse mot specialistorganisationen.

 

(Källa: Jagutveckling och arbetsorganisationen, Susanna Göransson, 2007)

Det finns en fara att man kräver ett nytt arbetssätt utan att inse hur stor förändringen för den enskilde medarbetaren kan vara och utan att förstå den nödvändiga inre förändringsprocess som är förutsättningen för att individen skall kunna leva upp till ökade krav på självständighet. En sådan omedvetenhet om kopplingen mellan individens inre förutsättningar de krav som ställs på honom/henne är en riskfaktor både för individen och för organisationen. Individen kan inte nå upp till sin fulla kapacitet och kan även drabbas av somatiska och psykiska problem, för att inte tala om att utvecklingen hindras. Organisationen i sin tur lider av medarbetare som inte fungerar väl och får inte ut önskad effekt av sin verksamhet, omorganisationer misslyckas etc.

 

(Källa: Jagutveckling och arbetsorganisationen, Susanna Göransson, 2007)